Besök på ett HVB

Aras Namet, personal

Under 2012 sökte 3578 ensamkommande barn och ungdomar om asyl i Sverige genom Migrationsverket. De flesta av dessa kom ifrån Afghanistan och Syrien. År 2011 var siffran för ensamkommande barn 2 657. Ett av alla de boenden dessa ungdomar placeras på är Pariza, i Stockholm.

Det var en regning och blåsigt torsdag och jag är på väg för att intervjua några ur personalen som jobbar inom Mipaza. Vad Mipaza är för företag och vad de jobbar med, ska jag ta reda på så när jag intervjuar dem.

Efter en halv timmer är jag på en av Mipzas boenden som heter Pariza. Boendet ligger 200 meters långt bort från Vällingby centrum.

Pariza är ett HVB, vilket står för "hem för vård eller boende". På Pariza bor 6 killar som alla kommit utan sina familjer till Sverige. Tillsammans bor de, med personal, i en villa i närförort till Stockholm.

När man precis kommer in genom dörren så känner man doften av asiatisk kryddor och  någon står i köket och håller på att laga mat. Han ser mig och välkomnar mig och sedan presenterar han sig som Momo. Momo visar mig huset och samtidigt berättar han hur många personer som bor på Pariza.

Huset har delats på 6 platser i två våningar och varje ungdom har varsitt rum alltså totalt bor 6 pojkar i det här boendet. I övre våningen längst ner i hörnet ligger personalrummet. I personalrummet brukar ungdomarna ha sina samtal, till exempel med personalen, godeman och  socialsekreterare.

I huset finns det alltid någon personal för att hjälpa ungdomarna och de jobbar 12 timmar på en dag, alltså med 3-4 arbetsdagar på en vecka. Och sedan finns det några personal till som jobbar på nätterna. Nattpersonalen sover över och har kontroll på vad som händer under natten ifall någon ungdom behöver hjälp med något och då finns det personalen som kan hjälpa dem.

I nedre våningen finns det ett biljardbord där ungdomar brukar spela biljard i fritiden. Bredvid biljardbordet ligger en stor Tv med en PS3 och det också tillhör de.Varje våning har sitt eget badrum, men alla delar de på ett kök.

Några minuter efter att Momo har visat mig hela huset så tar vi en cup te med en annan personal som heter Aras. Medan vi dricker vår te i personalrummet så ställer jag några frågor till honom angående Mipaza och ungdomar.

Hur känns det att jobba med ungdomar och framför allt inom Mipaza?

-Det är jättekul att jobba inom Mipaza och med unga killar från olika världsdelar. Att jobba med människor underlättar det privata livet.

Vad är ditt syfte med att jobba med ungdomar?

-Jag vill få dem att se det verkliga samhället så att de kan klara sig på ett bättre sätt i det svenska samhället.

Vad har ni för arbetstider ?

-Jag jobbar 3-4 dagar per vecka men egentligen studerar jag på högskola så jag både jobbar och pluggar. På vardagar jobbar jag 8 timmar med variation och på lördagar från kl 10-21 .

Är hela personalen utbildad som jobbar i företaget ?

-Inte alla men de flesta är erfarna personer. Nattjänster kräver inte utbildning men dagtjänster antingen kräver utbildning eller erfarna person.

Hur är de ungdomar som ni jobbar med ?

-Själv gillar jag krångliga ungdomar. De är inte jobbiga alls och det är jättekul att träffa olika människor med stor bagage eftersom de har varit med om allt och det därför är spännande.

Har ni bra relationer med varandra ?

-Det varierar person till person men på ett generellt sätt är relationerna bra.

Bryr ni er om ungdomarna ?

-Jättemycket! Ibland tar jag med mig dem hem och umgås med dem i mitt privata liv.

Teet är uppdrucket och intervjun är över. Momo och Aras följer mig till dörren. Vi fortsätter samtalet i lättsam ton. Att Aras och Momo verkligen bryr sig om Pariza och ungdomarna är tydligt när man hör dem prata. Jag känner mig glad efter besöket. Framför allt var det jättekul att jag fick besöka Pariza och träffa både personalen och ungdomarna.